Joars födsel

Av Josefine Janke

Hej! Jag heter Josefine Janke och är BVC-sköterska, doula och förälder till fyra barn. Jag har haft lyckan att ha haft fyra fina och bra födslar. Men det var först vid den fjärde och sista som jag på djupet förstod hur fantastisk en födsel kan vara. Hur mycket en födsel kan betyda. Och hur kraftfull och stärkande en födsel kan vara.

Jag har alltid haft en bra kroppskännedom. Jag har kunnat höra och förstå min egen kropp. Jag har känt när jag haft ägglossning och från vilken sida ägget släppt. Jag har känt när det befruktade ägget borrat sig in i livmoderväggen. Jag har vetat att jag varit gravid innan testet visat något. Och jag har känt mig trygg i att mitt eget uträknade datum stämt bättre än datumet jag fått på rutinultraljudet. Men på något märkligt vis är det som att all den kunskapen tidigare satts ur spel när det blivit dags att föda. När jag överlämnat mig till vården, förlagt min tillit där. Tills nu, vid den sista födseln, när jag för första gången fick uppleva en födsel där tilliten fortsatte att handla om den till min egen kropp.

Jag födde på sjukhus, men kunde ha befunnit mig var som helst. Jag överlämnade mig inte till någon, utan stannade kvar i min kropp och litade för första gången fullt ut på att kroppen visste vad den skulle göra. Jag var bara i min kropp, ingenting annat existerade. Jag minns inte förlossningsrummet och jag minns inte barnmorskans namn eller ansikte. Ingenting som störde. Jag befann mig bara i födandet.

Inga undersökning behövdes för att berätta för mig vart i födandet jag befann mig. Jag kände från första sammandragningen att den här födseln skulle gå snabbt. Värkarna var inte direkt smärtsamma, men oerhört kraftfulla. Som att jag kände precis vad sammandragningarna gjorde i kroppen. Kände hur mitt barns huvud tryckte mot livmoderhalsen som successivt vidgades. 

Jag satt bredbent vaggandes på en pilatesboll och hängde med överkroppen som en trasdocka över en saccosäck. Försvann in i värkarna. Djupt in i en annan värld. Min mans varma trygga händer hela tiden mot min rygg. Hörde hur jag själv gjorde mörka hummande läten när sammandragningarna tog i som mest. Aldrig ensam, aldrig rädd. Och så pauserna, där den starka kraften helt försvann, dimman lättade och jag kunde återvända till nuet. Hämta kraft för att sedan försvinna in i nästa sammandragning.

Efter ett par timmar kände jag hur mitt barn trängde ner och rörde sig genom bäckenet. Trycket mot svanskotan blev enormt och det kändes inte längre bra att sitta på pilatesbollen. Jag sade till min man att nu kommer vårt barn snart, och han ringde in barnmorskan. Jag lade mig ner på sidan i sängen, kände att det var så jag ville ta emot mitt barn. Jag kände hur barnets kropp rörde sig inuti mig. Kände med min hand toppen av mitt barns huvud som kom fram och åter gled tillbaka. Hur jag sedan översköljdes av, och för första gången fick uppleva ostörda krystimpulser. Hur jag egentligen inte behövde göra någonting alls annat än att våga följa med i det min kropp redan gjorde. Huvudet i genomskärning och båda mina händer som intuitivt sträcker sig ner och tar emot mitt barn. Tar honom i ett fast tag under armarna och lyfter upp honom på mitt bröst. Känslan är obeskrivlig och jag kommer bära med mig den för resten av mitt liv.

Det har gått ett år nu men om jag blundar kan jag återskapa känslan av barnets huvud i min hand, känslan när jag lyfter upp honom under armarna och känner hans ben och fötter glida ur min kropp. Känslan av den varma fosterfettskladdiga bebiskroppen mot mitt bröst. De små sparkande fötterna mot min mage.

Det finns ingenting som jag skulle vilja ändra med min senaste födsel. Jag skattade 10 av 10 i nöjdhet när barnmorskan frågade. Det gjorde jag även vid mina tidigare födslar. Men det jag har förstått nu är att anledningarna till det har varit väldigt skilda. De tidigare födslarna gav jag högsta betyg för att födslarna inte var så hemska. För att allt ändå gick bra. Ingenting blev ju helt fel. Och barnen fick jag, friska och välmående. Men jag fick också mycket annat som jag inte bett om, och till och med sånt som jag inte ville. 

Förlopp som inte gick snabbt nog och värkstimulerande dropp som kopplades på. Ryggbedövning som lösning när jag kände mig rädd och hade behövt stöd. Instruktioner om hur jag skulle göra för att krysta ut mitt barn.

Min upplevelse av de tidigare födslarna är fortfarande att de varit fina och på flera sätt bra, men de har inte fullt ut varit mina. Jag har inte helt och hållet fått föda på mina villkor. Och jag har aldrig tidigare fullt ut fått uppleva min kropps förmåga i födandet. Inte fullt ut varesig själv haft tillit till min egen kropp, eller att de runtomkring mig bekräftat mig i det. Aldrig tidigare fått uppleva det magiska i att helt och hållet befinna sig i det kroppsliga tillståndet att föda. Ett tillstånd där allting liksom sker av sig självt, där tiden slutar att existera, där inga appar eller ctg-apparater behövs för att mäta sammandragningarna och där man inte känner ett behov av fly eller lindra något av det man känner.

Efter min senaste födsel är det som att en helt ny värld har öppnat upp sig, där jag på djupet har fått en förståelse för vilken kraft och potential som kan finnas i födandet. Vad man menar när man talar om födslar som transformerande. Vilken styrka som kan finnas att hämta i upplevelsen. Och hur den kraften och styrkan kan följa med oss, inte bara in i föräldraskapet, utan också stärka oss genom hela livet.

Även om jag inte minns varesig namn eller ansikte på den barnmorska som var med under min födsel, är det ändå den barnmorska som betytt mest för mig. Inte för att hon hade någon framträdande roll under min födsel. Utan för allt det hon gjorde, genom att inte göra. Det hon möjliggjorde genom att visa att hon litade på min kropps förmåga att föda barn. Allt det hon öppnade upp för, genom att ge mig förutsättningar att föda på mina egna villkor.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.